"I staden där jag bor" (utdrag)


Ni frågar mig vart jag kommer ifrån, ”från början”.

Om och om igen.

Jag svarar Stockholm, men ni förväntar er något annat.

Ett annat land, en annan kontinent.

En annan berättelse.

Men så här ser vi ut, slitna och vackra på samma gång. En del av Stockholm.

Tro ni mig inte? Då ska jag berätta för er om staden där jag bor.

Jag ska berätta om vilka vi är.

Vi är betongbarnen som aldrig fått chansen att åka utanför storstaden.

Vi är 08-barn, skilsmässobarn och invandrarbarn.

Vi är barn till mödrar som måste arbeta alldeles för mycket.

Vi är tuggarna i centrum och farbrorn i kiosken.

Vi är dom som äter veganskt i K-märkta byggnader.

Vi går på värdshus, på tur i kungahus sen bastar vi på badhus.

Går på rasistiska konstutställningar på Kulturhus.

Vi hittar fel hos andra, vi kastar sten i glashus.

Och vi är snåla.

Sprejar på oss parfym från Åhléns doftavdelning för att spara oss en spänn.

Pantar burkar, källsorterar, reklamerar som en trogen miljövän.

Vi är troende, humanister och ateister.

Vi är dom som tror på naturen, på haven

och att allt kan ordnas med lite superklister.

Vi är de som klagar på nya Slussen men tillåter gifter över Tenstas skolgårdar.

I staden där jag bor blir du rik på trafikpolitik,

om du är vit – och inte bor i förorten.

I staden där jag bor är vi minnen av Vattenfestivalen.

Sena nätter och pardans nere i källaren på Nalen.

Vi är lejonen i Kungsan och julstressen på Drottninggatan.

Vi är en försenad Citybana i T-centralen.

Rörstrand, Sveavägen och Odenplan.

Vi är innerstan.

Lysande skyltar på Vällingbytorg.

Vi är Rinkeby, vi är Norsborg.

Vi är Kärrtorps nazister och Linje 17:s antifascister.

Vi är jantelag och ekonomiska bakslag.

Vi är staden med rent vatten, uppdelat i öar och dyra bostadsrätter.

Vi är ungar som spelar fotboll på trottoaren,

medan ligisten hänger i baren. I puben eller kvarterskrogen.

Vi är dagisbarnen som leker i skogen.

Vi är blåa linjen, gröna och röda.

Vi är suckarna som ekar väntandes på perrongen.

Lyssnar till högtalare om hala spår och förseningar.

Vi är hela klagosången.

Vi är hyreshus som ruttnar.

Vi är den 15 år långa bostadskön för en etta.

Vi är 12 kvm och gemensamt kök.

Vi är 4 rum, två ingångar och balkong.

Vi är vindsvåningen med havsutsikt och inbyggd biosalong.

Vi är BUP och barnavårdscentralen.

Vi är en överfull SÖS-akut för att staden vägrat sanda trottoaren.

Vi är ungdomarna över tunnelbanespärren,

ordningsvakten som missbrukar sin makt.

Vi är motstånd, vi är enighet.

Vi är motkraft.

Vi är Gröna Lund och allsång på Skansen.

Vi är konserter i Globen.

Vi är Djurgårdare, AIK:are och Bajare.

Vi är vinnare och förlorare.

Vi är lägenheterna som aldrig byggs och byggen som tar alldeles för länge.

Vi är gratis museum, men betalda toalettbesök.

Vi är bussen från Heron City till Hornstull.

Vi är stad och vi är land,

ständigt motsägelsefull.

Full av liv men ganska tråkig ändå.

I staden där jag bor gör vi helikopterrån.

Vi är gatumusikanten i Slussen.

Vi spelar för livet och för en och en annan förlorad själ.

I staden där jag bor går vi sönder, lever väl och länge.

I staden där jag bor är vi ensamma och alldeles för sociala.

Här bloggar vi bort oro och silar smärtan genom valfritt instagramfilter.

Nästa gång du frågar mig vart jag kommer ifrån, se dig omkring.

Det här är mina gator, de berättar vem jag är.


Senaste inlägg
Arkiv
  • Instagram - Black Circle
  • Facebook - Black Circle

© 2020 Good Girls Riot